Performer i The Cleaner av Marina Abramovic

Mellan den 27 och 5 mars jobbade jag som “facilitator” performer i The Cleaner. En long durational performance av konstnären Marina Abramovic. Ett fyrtiotal körer, sångare samt 29 performers, koreografen Lynsey Peisinger, Marina och 7000 besökare gjorde verket. Platsen var Eric Ericssonhallen i samarbete med Moderna Museet, Stockholm. Har aldrig hållit i så många händer, lagt handen på dom jag kände behövde det, gått så långsamt och sjungit högt på spanska, låten-Piensa en mi. En upplevelse i nuet med en medveten och kraftfull eftertanke. Marina rockar!

me and Marina

Bilden togs söndagen den 5 mars, sista dagen. Jag i känslomässig mood och Marina.

 

Infidel white room

Bra bild

Grupputställning med Paloma Madrid, Karina Sarkissova. Bianca Traum och Anna Källblad

Premiär och vernissage Wip konsthall 6 oktober 2016 kl 19.00

Utställningen pågår 161006-161016 innan besöket läs gärna fanzine-infidel-white-room

Fyra koreografer från WIP dansstudio tolkar genom kroppar i rörelse mellan olika rum, var och en utifrån sina egna erfarenheter, titeln Infidel white room. Tre filmer och två performance söker ett utryck för det elastiska och suddiga förhållandet mellan det existentiella och det politiska.

Cuantos cuerpos are required to start a (r)evolution? och19.00 av Paloma Madrid (2016)

Dansarna Talia Gallegos Fadda, Bambam Frost, Niki Tsappos, Sofia Castro och manusförfattaren och regissören Valentina Chamorro bjöds in för att undersöka det politiska i det personliga, om kroppsliga och sociala gränser och hur de påverkar en dansares kropp. (film)19.00 är en poesi och koreografisk ord-komposition där Madrid skriver in sin kropp i verket Cuantos cuerpos are required to start a (r)evolution? (text).

TREI av Bianca Traum (2016)

Ett arbete där kroppen symboliserar en uppväxt under olika kulturella influenser och hanteringen i att innehålla olika identiteter och förhålla sig till dessa i samhällets ständiga maskineri av stereotyper byggda på patriarkala och rasistiska traditioner. Allt detta i ett kärleksförhållande till musik som den ledande faktorn. (film)

Karina Sarkissova (2016)

Efter en läsning av Vithetens hegemoni av Sara Ahmeds funderar Sarkissova på uttryck, en koreografisk rasifierad tolkning av samtiden, och på hur ett sådant scenrum behöver komponeras. En pågående diskussion, en exponering och ett personligt förslag. (performance, text)

 Horses av Anna Källblad och Helena Byström (2015)

Platsen är Skopje, Makedonien, bl. a känt för sin ombyggnad av stadskärnan som ett försök att påverka historieskrivningen och som transitland för flyktingar. Hästen är en symbol för makt i stadsbilden. En kvinna frustrerad över hur lite makt hon har, hur galen världen är, har till slut blivit häst. (film)

Curators Paloma Madrid, Anna Källblad

WIP Dansstudio är en öppen arena för koreografiskt arbete som drivs av Anna Källblad, Paloma Madrid, Karina Sarkissova, Bianca Traum, och Nasreen Aljanabi Larsson. Här presenteras öppna repetitioner, konstnärssamtal, workshops och provföreställningar i direkt relation till koreografernas arbeten. WIP Dansstudio stöds av Stockholm stad.

Wip konsthall, Årsta Skolgränd 14 BD 117 43 Stockholm, http://wipstockholm.se/konsthall/

Öppettider 7/10 kl16-19, 8-9/10 kl13-16, 10-11/10 kl16-19, 15-16/10 kl13-16.

Kontakt Paloma Madrid tel 070 786 6421, wipdansstudio@gmail.com (foto Valentina Chamorro Westergårdh)

Svenska hijabis

14721442_10153981264834290_6733657927773461033_n

Benin, Ruhani, Maryam, Sarah och Shama. Fem vanliga unga kvinnor, fem svenska kvinnor med olika helt vanliga intressen: bakning, bildkonst, boxning, fotokonst, pedagogik, fem muslimska kvinnor med sjal omgärdade av ett samhälle som ser dem som ovanliga.

I den svenska debatten är hijaben ofta kopplad till rasistiska fördomar där muslimska kvinnor porträtteras som passiva offer. Svenska hijabis http://www.svenskahijabis.se vill bryta med denna stereotyp genom att låta svenska hijabis själva föra sin talan.

Foto:Elin Berge

Premiär den 14 oktober på Dramaten/Elverket http://www.dramaten.se/Repertoar/svenska-hijabis/

La Familia/ العائلة

familjen vad är det för något egentligen? I någon form av sociologiskt bemärkelse brukar det fortfarande, trots alla olika familjekonstellationer, vara en mamma, en pappa och två barn. När då flykt, krig, asylansökan, integration och anpassning ska skildras brukar familjen gestaltas under påtvingad upplösning. Och den bilder stämmer. Men det finns också andra bilder, av familjens upplösning som en befrielse, av familjen som något som man skapar själv under sin levnadstid. Inte den man blev given vid födseln. Vi skulle göra en pjäs om familjen, istället blev det en dansteaterföreställning om Chavela Vargas och om oss. Vi speglar oss i denna kvinnas liv, en av Mexikos mest kända sångerskor genom tiderna; emblematisk flata, mytomspunnen, död och återuppstånden för att mot slutet av sitt liv sjunga la llorona och andra kända sånger ständigt flankerad av Pedro Almodovar. När Chavela Vargas slår ut med armarna blir vi alla en del av hennes familj.

Text av America Vera Zavala

“Likväl har jag en kultur för jag deltar i skapandet av ytterligare en kultur, en ny berättelser som förklarar världen och vårt deltagande i den, ett nytt värdesystem av bilder och symboler som förbinder oss med varandra och med planeten. Jag är ett knådande, ett enande och ett ihopbakande” Gloria E. Anzaldúa

Regi/koreografi Paloma Madrid, Manus America Vera Zavala

På scen, Nasreen Aljanabi Larsson, Monica Albornoz, Jane Monique Umutoni, Sofia Castro

Scenografi och kostym Valeria Montti Colque, Ljusdesign Lina Färje, Musik Sarasvati Shrestha och Sofia Castro

la familia bild dubbel

Like a hawk stealing for the prey

är ett sätt att förmedla koreografi och dans. Jag har tillsammans med ett konstnärligt team bestående av Julia Peirone verksam som konstnär och huvudsakligen med fotografi, Rebecca Chentinell koreografisk konstnär verksam som dansare, koreograf och curator, Fredrik Quiñones danskonstnär, Anna Padilla dokumentärfilmare, Emmy Astbury producent och Amanda Larsson konstnär skapat fotoutställningen, installationen  samtalet och katalogen-Like a hawk sterling for the prey och One hair to rule dem all.

– jag kammar, borstar och delar upp hårlängder i olika färger. I bakgrunden talar Krs One om hip hop och kultur, om att göra sin grej oavsett motstånd, att spränga de ramar vi fötts in i, trasslar med limpistol, flytande lim som försöker fånga varje litet hårstrå, sätta det på plats, ömsom med omsorg, ömsom med våld, i rummet studsar bell Hooks röst runt, hon mässar: “Seeing clearly that we live in a domination culture of imperialist white supremacy, capitalist patriarchy, I am compelled to see where my responsability lies”, jag hurrar högst och dansar sedan kammar jag det vita, det vita håret, klistrar fast det som en ram, som håller alla andra hår på plats. -Amanda Larsson konstnär

Under 2014 turnérade Like the hawk stealing for the prey och One hair to rule dem all med ett samtal på Fisksätra Bibliotek, Galleri Lokalrätten , Turteatern och Mediagymnasiumet i Nacka.

Paloma Madrid frös ned den levande rörelsen till lika tidlösa som tidsspecifika stillbilder (Like a hawk stealing for the prey) Örjan Abrahamsson, DN 9 december 2013

be water my friend Rebecca

Fiera Fredrik 2013
Foto Julia Peirone

cropped-fredrik-zen.jpg