Paloma Madrid

https://rosalesscenkonst.wordpress.com

our webb – vuestra webb klickea para abrir – open

photo Ninoska B Valenzuela, funeral de una Paloma 12 juni 2018, wip dansstudio, stockholm, sweden

En dans som känns som ett öppet sår som jag bär med mig. Ett sår som heter exil, som lär mig om läkning.

Min dans tar mig till en av de torraste öknen i världen, Atacama öknen.
Som även kallas för den svarta ankan, pato negro på quechua.
Jag åker för att mina förfäder och förmödrar kommer därifrån.
Men även min relation till längtan efter en plats som jag tror tillhöra mig.

I Atacama fanns det ett tjugotal kvinnor som mellan 70 och 90‐talet sökte efter sina anhöriga.
Deras berättelse finns dokumenterat och grep tag i mig eftersom det är en del av min historia.
Kvinnornas anhöriga hade blivit dumpade av militären under diktaturen. Deras rörelser bestod av att böja sig ner och plocka upp, möjligen något som kunde tänka sig vara ben från deras anhöriga.
En rörelse som föds från hoppet.
För att återförenas med sina anhöriga och få ett avslut och en annan början.

Regi och koreografi Paloma Madrid (Swe/Chi)
Dans Ninoska Valenzuela Benavides (Chile) Paloma Madrid
Foto Elisa Torres (Chile)
Musik Carmen Lienqueo (Chile)
Redigering/klipp Petra Coppla Dahlberg (SWE)

Koreografin är producerad med stöd av Konstnärsnämnden 2019, premiär på kortfilm 2020/21

rörlig material

never grow old -en koreografi open for trailer

Koreografen och dansaren fantiserar: Tänk om jag har levt som man i femhundra år, innan jag hamnade i denna kropp – och ingen tar hänsyn till min historia!

– Det är en generös koreografi där vi som dansare utforskar våra livserfarenheter och dansberättelser granskade ur ett avkoloniserande perspektiv. I början av processen frågade jag mig; hur gör jag en koreografi som håller mig intresserad? Jag insåg snabbt att jag var redo att ta fram delar av mitt liv, och med det skapa en koreografi som är i ständig förändring, säger Paloma Madrid, koreograf, dansare och performer i föreställningen.

Publiken bjuds in till ett universum där koreografi, scenografi, kostym och ljuddesign samverkar och ständigt påverkar dansarnas rörelser. Den som lyssnar riktigt noga kan höra växterna tala och få inblick i framtiden. I never grow old blir begrepp som hållbarhet, mellanförskap, och avkolonisering till koreografier. Föreställningen kommer att turnera på 14 orter runt om i Sverige, första stopp är Katrineholm.

– Det är första gången jag turnerar i Sverige! Jag är nyfiken på det nya och längtar verkligen efter denna nya erfarenhet. Att möta Sverige från scenen känns både hoppfullt och viktigt, säger Paloma Madrid.

Medverkande
Paloma Madrid
Belén Maya
Ninos Josef

Idé och koreografi Paloma Madrid
Kostymdesign Malin Busck
Scenografi Mariana Alves Silva och konstnären Linda Al-Ghussein
Musik Safoura Safavi

Urpremiär 1 oktober, Hallunda, Stockholm

turné i Sverige, klicka

ROSALES är en koreografi som analyserar världen och dansar för frihet. Initiativet startades i maj 2019 av Paloma Madrid. Arbetet görs tillsammans med Kai Tsilimigras Renhuldt, Sarasvati Shrestha, Talia Gallegos Fadda, Eddie Mio Larson, Maria Kayo Mpoyi, Adam Seid Tahir, Mari Raudsepp, Catarina Zarazua, Jenny Salomonsen, Linnéa Sundling, Petra Coppla Dahlberg.

“Mitt arbete handlar inte om att försvara dansens elegans och skönhet, eller åtminstone inte i konventionell mening. Det handlar om att utforska rörelsens yttre form, där kroppar åldras, bär på ärr, misslyckas och överlämnas på det sättet till koreografiska undersökningar som blir dans. Där fysiska minnen utsätts som öppna sår och existerar i sårbarheten. Jag dansar också i den bredaste, lösaste definition som i ett utforskande av rörelse och kropp. Med dansare tar vi tillbaka och avtäcker våra sanna rörelser. En idé som för mig handlar om godkännande för en själv och kollektiv läkning. Intima undersökningar som blir multisensoriska attacker, destillerade i harmoni av kaos, uthållighet, humor, poesi och grovhet. Intensiva moment av rörelser från tidigare dans erfarenheter, dagliga ritualer och gester. Mina koreografier ligger där dansen möter den visuella och sociala konsten. Där begrepp om tid, energi och mänskliga interaktioner blir koreografier.” -Paloma 

Foto Petra Coppla Dahlberg: Klicka Se ROSALES 

 

 

 

 

Varför dansar jag? För att dansen räddar mig från tillfredsställelse som skrämmer mig. För jag måste hålla mig själv vid liv. För världen jag gör genom mina rörelser skänker mig vad den verkliga världen berövar mig. Genom att dansa skapar jag ordning i världen, ger den ett handtag jag kan greppa. Jag dansar för att livet inte tillfredställer min aptit och hunger. Jag dansar för att spara vad andra raderar när jag rör mig, för att rätta de falska minnen andra har dansat om mig, om dig. För att vara närmare mig och dig. För att upptäcka mig själv, för att skydda mig själv, skapa mig själv, för att uppnå självständighet och frid i mitt sinne. För att övertyga mig själv att jag är värdig och att det jag har att dela med mig, inte är högar med skit. Och jag kommer dansa om det onämnbara kroppsminnen, jag bryr mig inte om censurens och blickarnas upprörda flämtande. Och slutligen, dansar jag för att jag är rädd för att dansa men jag är mer rädd för att inte dansa.

//Paloma Madrid

” Inspirationen kommer från brevet “Speaking in tongues, a letter to 3d world women’s writers”, av Gloria E Anzaldúa. 

Ett svar till dig som ansökt kommer senast den 19 januari!

 

 

Koreografin började med våra mödrars födslar.

-Min mammas födsel började under pågående militärdiktatur i staden Valparaiso. När mamma fick värkar var det utegångsförbud. Min pappa gick ut och viftade med en vit flagga och skrek ut i världen, att vi behövde åka till sjukhuset. Det gjorde han för att han inte ville bli mördad av militären. -Paloma Madrid

-Jag föddes på landet under 80-talet, som en sexmånaders bebis, min pappa var inte närvarande under förlossningen. -Ninoska Valenzuela

Vi iscensatte våra mödrars födslar och på det sättet kunde vi återfödas.

Återfödelsen bevittnades av Angela Bravo, konstnär och regissör som rör sig främst mellan glappet inom dokumentärt och fiktion.  –Min konstbakgrund har gjort att jag är nyfiken på hur den rörliga bilden talar till oss. Hur jag iscensätter verkligheten och hur fiktionen blir verklighet? -Angela Bravo. Bravo har gjort en kortfilm på 7.20 minuter som kommer kunna bevittnas under utställningen.

Vuestro cuerpo, es Vuestro Territorio är en pågående curatorisk process, som tillåter oss att bjuda in konstnärer i relation till koreografin. Gäster som med sin närvaro delar och blir en del av våra och deras minnen.

Under utställningen har vi bjudit in Macarena Olmos Dusant, Cristian Quinteros Soto, Paulina de los Reyes, Karina Villacura, Amanda Ferrada, Monica Albornoz för att bli en del av koreografin.

Tisdag 9 oktober

Cristian Quinteros Soto är konstnär och studerar på Kungl. Konsthögskolan. Cristian jobbar med konceptuell konst som metod för undersöka muntliga berättelsers rörelse genom tiden och genom geografiska förflyttningar. Under sitt pågående projekt undersöker han sina föräldrars liv genom samtal under matlagning. Hur tar en med sig ett kulturarv och bygger ett hem utan materiella ting?
Under Vuestro cuerpo, es Vuestro Territorio kommer Cristian läsa en nyskriven text med arbetstiteln ”Solen är för långt bort häruppe.”

Macarena Dusant är konstvetare och textförfattare. Som bärare av slangtillhörigheter, svenska dialekter, akademiskt tugg och folkets språk samt mängder av svordomar söker hon förstå språkets rum och tillvaro. Ändå känner hon sig hemspråkslös. Dusant har läst den fristående kursen Skrivandets förhandlingar på Konstfack och tilldelats stipendium från Författarfonden för att utveckla sitt skrivande. #chilenxsvennx Text: Hemspråkslösheten. Dusant leder en sammankomst i form av en ritual om våra migrerade mödrar. Hur har våra migrerade mödrars erfarenhet av migration skapat strategier och kunskap som överförts till oss? Vi barn till mödrar som omlever dagarna. Vi som ser och upplever deras saknad, minnen och kamp. Detta är ett separatistiskt evenemang som vänder sig till dig som är barn till migrerande förälder. För att delta, maila macarenadusant@gmail.com

Paulina de los Reyes har en bakgrund som politisk flykting, skriver om makt, motstånd och överlevnad. Samlar berättelser och funderar kring minnets labyrinter. Till yrke professor i ekonomisk historia, seglade med Womens boat to Gaza i solidaritet med befolkningen i Gaza.” Text: Nieves

Karina Villacura är en chilensk antropolog som migrerade till Sverige 2010. Hon har varit aktiv inom olika politiska kollektiv och har en stark intresse av hur motstånd skapas som ett vardagligt aktivitet. Text: Malinche

Monica Albornoz är skådespelare och sångerska, exilchilenare bosatt i Sverige sedan 1981. Hon är främst verksam inom scenkonst och film men har även arbetat som dramapedagog och med teater i sociala projekt. Sång: Jugar a la vida av Amparo Ochoa

Amanda Ferrada konstvetare och skribent – Skriver nu konst och kultur recensioner för Feministisk Perspektiv på webben och där fokuset ligger på att lyfta den konst som ligger utanför den centraliserade stadskärnan med den homogena konstvimlet i Stockholm. Mi Persona formas fortfarande och även i mitt akademiska arbete försöker jag förstå de rådande maktstrukturerna som gör att det inte finns flera museum chefer som ser ut som mig i den svenska kontexten. I min text, vill jag prata om hur jag har låtit min kropp exotifieras för att passa in och för att finnas till och hur jag har försökt sudda ut en del av min historia, min chilenska historia.

About Ninoska Valenzuela Benavides born in Valparaiso, Chile. Researcher of the body and sexuality. Ninoska studied dance pedagogy at the ARCIS University, Santiago de Chile. Licensed in Arts with a mention in Dance in the faculty of arts at Chile University. Actually, her formation has a combination of different styles from the art, body, and yoga area, making her studies professional and autodidactic, besides of seminaries and researches with national and international in Noriega, Brazil, United States of America, France, Spain and Mexico artists. As an interpret, she has been working with distinguish people from the National Dance as Nury Gutés, Natalia Sabat, Luz Condesa, Francisco Bagnara, Pablo Zamorano, Javiera Beas and she is part of the Paper´s company in the play “Pies pá volar”, Altazors´s award in 2009. Developing as an active agent of the independent dance and Dance´s videos, being the principal character of the first documental movie called “STREET” of the contemporary dance in Chile (FONDART 2013). As a docent, she has been teaching in diverse institutions and particulars also in Alternative Therapies centers. Since 2013, she has become part of the Dance´s department in the Arts faculty at Chile University, teaching Yoga for the Evening programmer for an extern area in the Dance´s community.

Vernissage tisdag 9/10 17.30-21.00

Öppettider: onsdag 10/10 17 – 20, fredag 12/10 17 – 20, lördag 13/10 14 – 17, söndag 14/10 16 – 18

Pendeltåg, buss och Tvärbanan station Årstaberg

References and nice to read before you enter the space. 

Shifting realities…acting out the vision or spiritual activism by Gloria E Anzaldúa, Luz en lo oscuro, Light in the dark-rewriting identity, spirituality, reality.                                        The bridge will hold me up. Gabriella in Xena: Warrior princess

When and how does transformation happen?

When a change occurs, your consciousness (awareness of your sense of self and your response to self, others, and surroundings) becomes cognizant that it has a point of view and the ability to act from choice. This knowing/knower is always with you but is displayed by the ego and its perspective. This knowing/knower is always with you but is displaced by the ego and its perspective. This knower has several functions. You call the function that arouses the awareness that beneath individual separateness lies a deeper interrelatedness, “la naguala”.

When you shift attention from your customary point of view(the ego) to that of la naguala, and from there move your awareness to an inner-held representation of an experience, person, thing, or world, la naguala and the object observed merge. When you include the complexity of feeling two or more ways about a person/issue, when you empathize and try to see her circumstances from her position, you accommodate the other´s perspective, achieving un conocimiento that allows you to shift toward a less defensive, more inclusive identity.

When you relate to others, not as parts, problems, or useful commodities, but from a connectionist view, compassion triggers transformation. This shift occurs when you give up investment in your point of view and recognize the real situation free of projections. Moving back and forth from the situation to la nagualas´s view, you glean a new description of the world(reality)- a Toltec interpretation. When you´re able to slip between realities to a neutral perception. A decision made in the in-between place becomes a turning point initiating psychological and spiritual transformations, making other kinds of experience possible. Core beliefs command the focus of your senses. By changing some of these convictions you change the mental/emotional chanel (the reality).

Tack till Konstnärsnämnden

”Svenska hijabis” blir tv-pjäs av Utbildningsradio Television/UR och sändes i SVT 1 den 14 mars 2018. Klicka för att se hela föreställningen!