Rosales residens

Rosales presenterar ”Det erotiska som maktmedel” som tar avstamp i Audre Lordes samtal om det erotiska, ” The Uses of the Erotic: The Erotic as Power”.

”There are many kinds of power, used and unused, acknowledged or otherwise. The erotic is a resource within each of us that lies in a deeply female and spiritual plane, firmly rooted in the power of our unexpressed or unrecognized feeling.” – Audre Lorde

samtalUnder en residencevistelse på aliasTEATERN kommer Rosales att utforska koreografin som organiseringsform och där dansen är en poetisk kraft. Gruppen som medverkar under residencevistelsen kommer att, utifrån en avkoloniseringspraktik, arbeta med kroppen, med sina rörelser och ställa frågor till sig själva. Oavsett kropp- och klasserfarenhet samlas vi för att avsluta med fest lördag 30 november.

Residencevistelsen avslutas med att gruppen öppnar dörren för allmänheten och bjuder in till att bidra till arbetet. Ta med din kropp för att tillsammans diskutera på dansgolvet.

Rosales har bjudit in konstnären Cristian Quinteros Soto som kommer att framföra en matperformance. Cristian Quinteros Soto gör ett performance kring mat och med fokus på citronens betydelse. När en människa utsätts för tårgas lindrar citronen irritationen och smärtan. Vad behövs för att orka demonstrera?

Miljontals människor världen över – Chile, Libanon, Haiti, Hong Kong – reser sig för en kraftfull och bättre värld. En erotisk revolution. Är du en person som vill förändra genom dans och koreografi? Då är du välkommen ♥

Inträdet går oavkortat till Fundacion Soy Cuerpo, en nystartad fristående organisation som arbetar med kroppen och minnet. Speciellt relevant i dagens Chile där kroppen bär på trauman från patriarkatet, diktaturen, kolonisation.
www.fundacionsoycuerpo.cl

Medverkande under residencevistelsen: Kai Tsilimigras Renhuldt, Talia Gallegos Fadda, Maria Kayo Mpoyi, Adam Seid Tahir, Mari Raudsepp, Catarina Zarazua, Jenny Salomonsen, Linnéa Sundling, Petra Coppla Dahlberg, Paloma Madrid.

Foto: Petra Coppla Dahlberg

Svenska hijabis

Benin, Ruhani, Maryam, Sarah och Shama. Fem vanliga unga kvinnor, fem svenska kvinnor med olika helt vanliga intressen: bakning, bildkonst, boxning, fotokonst, pedagogik, fem muslimska kvinnor med sjal omgärdade av ett samhälle som ser dem som ovanliga.

I den svenska debatten är hijaben ofta kopplad till rasistiska fördomar där muslimska kvinnor porträtteras som passiva offer. Svenska hijabis http://www.svenskahijabis.se vill bryta med denna stereotyp genom att låta svenska hijabis själva föra sin talan.

Premiär den 14 oktober på Dramaten/Elverket http://www.dramaten.se/Repertoar/svenska-hijabis/

La Familia/ العائلة

familjen vad är det för något egentligen? I någon form av sociologiskt bemärkelse brukar det fortfarande, trots alla olika familjekonstellationer, vara en mamma, en pappa och två barn. När då flykt, krig, asylansökan, integration och anpassning ska skildras brukar familjen gestaltas under påtvingad upplösning. Och den bilder stämmer. Men det finns också andra bilder, av familjens upplösning som en befrielse, av familjen som något som man skapar själv under sin levnadstid. Inte den man blev given vid födseln. Vi skulle göra en pjäs om familjen, istället blev det en dansteaterföreställning om Chavela Vargas och om oss. Vi speglar oss i denna kvinnas liv, en av Mexikos mest kända sångerskor genom tiderna; emblematisk flata, mytomspunnen, död och återuppstånden för att mot slutet av sitt liv sjunga la llorona och andra kända sånger ständigt flankerad av Pedro Almodovar. När Chavela Vargas slår ut med armarna blir vi alla en del av hennes familj.

Text av America Vera Zavala

“Likväl har jag en kultur för jag deltar i skapandet av ytterligare en kultur, en ny berättelser som förklarar världen och vårt deltagande i den, ett nytt värdesystem av bilder och symboler som förbinder oss med varandra och med planeten. Jag är ett knådande, ett enande och ett ihopbakande” Gloria E. Anzaldúa

Regi/koreografi Paloma Madrid, Manus America Vera Zavala

På scen, Nasreen Aljanabi Larsson, Monica Albornoz, Jane Monique Umutoni, Sofia Castro

Scenografi och kostym Valeria Montti Colque, Ljusdesign Lina Färje, Musik Sarasvati Shrestha och Sofia Castro

la familia bild dubbel

Like a hawk stealing for the prey

är ett sätt att förmedla koreografi och dans. Jag har tillsammans med ett konstnärligt team bestående av Julia Peirone verksam som konstnär och huvudsakligen med fotografi, Rebecca Chentinell koreografisk konstnär verksam som dansare, koreograf och curator, Fredrik Quiñones danskonstnär, Anna Padilla dokumentärfilmare, Emmy Astbury producent och Amanda Larsson konstnär skapat fotoutställningen, installationen  samtalet och katalogen-Like a hawk sterling for the prey och One hair to rule dem all.

– jag kammar, borstar och delar upp hårlängder i olika färger. I bakgrunden talar Krs One om hip hop och kultur, om att göra sin grej oavsett motstånd, att spränga de ramar vi fötts in i, trasslar med limpistol, flytande lim som försöker fånga varje litet hårstrå, sätta det på plats, ömsom med omsorg, ömsom med våld, i rummet studsar bell Hooks röst runt, hon mässar: “Seeing clearly that we live in a domination culture of imperialist white supremacy, capitalist patriarchy, I am compelled to see where my responsability lies”, jag hurrar högst och dansar sedan kammar jag det vita, det vita håret, klistrar fast det som en ram, som håller alla andra hår på plats. -Amanda Larsson konstnär

Under 2014 turnérade Like the hawk stealing for the prey och One hair to rule dem all med ett samtal på Fisksätra Bibliotek, Galleri Lokalrätten , Turteatern och Mediagymnasiumet i Nacka.

Paloma Madrid frös ned den levande rörelsen till lika tidlösa som tidsspecifika stillbilder (Like a hawk stealing for the prey) Örjan Abrahamsson, DN 9 december 2013

be water my friend Rebecca

Fiera Fredrik 2013
Foto Julia Peirone

cropped-fredrik-zen.jpg

Snoppen blöder.

Se Snoppen blöder Tvillingskapet är individer och föreställningen heter Snoppen blöder som är en stor och “tjock” pågående ritual som är obligatorisk för att vi ska kunna andas. -Paloma Madrid, koreograf

-Dina höfter är obligatoriska.
 Sorg över den inre mannen är obligatorisk.
 Det ska va slut på valfrihet nu.
 Sorgen ska va obligatorisk. (Tvillingskapet)

Tvillingskapet är ett text- och rörelsebaserat transterapipolitiskt scenkonstprojekt. Verket undersöker kroppens sociala koreografi i relation till tid, ord och kontext. Den individuella rösten har under ca ett års tid transformerats till en djupgående duett.

Tvillingskapet är en transterapeutisk chakraritual.

Tvillingskapet är en hyllning av ett exklusivt inkluderande tvillingskap.

Tvillingskapet är en helande dansant närstudie inifrån och ut av den fysiska transkroppen. Vad den kan göra, vad den minns och hur det kan uttryckas i till exempel ett omklädningsrum, eller i en bastu, eller i ett flickrum, eller på en scen.

Intervju med Tvillingskapet från feministisk scenkonst, titta mer info kvalitetsteatern

spelas på Potatopotato i Malmö den 22 april och om du vill kika in i vår värld 

image

image