Poesin 19.00 finns publicerad i tidskriften Kritiker No 39/Rörelse
Svenska hijabis
Benin, Ruhani, Maryam, Sarah och Shama. Fem vanliga unga kvinnor, fem svenska kvinnor med olika helt vanliga intressen: bakning, bildkonst, boxning, fotokonst, pedagogik, fem muslimska kvinnor med sjal omgärdade av ett samhälle som ser dem som ovanliga.
I den svenska debatten är hijaben ofta kopplad till rasistiska fördomar där muslimska kvinnor porträtteras som passiva offer. Svenska hijabis http://www.svenskahijabis.se vill bryta med denna stereotyp genom att låta svenska hijabis själva föra sin talan.
Premiär den 14 oktober på Dramaten/Elverket http://www.dramaten.se/Repertoar/svenska-hijabis/
La Familia/ العائلة
familjen vad är det för något egentligen? I någon form av sociologiskt bemärkelse brukar det fortfarande, trots alla olika familjekonstellationer, vara en mamma, en pappa och två barn. När då flykt, krig, asylansökan, integration och anpassning ska skildras brukar familjen gestaltas under påtvingad upplösning. Och den bilder stämmer. Men det finns också andra bilder, av familjens upplösning som en befrielse, av familjen som något som man skapar själv under sin levnadstid. Inte den man blev given vid födseln. Vi skulle göra en pjäs om familjen, istället blev det en dansteaterföreställning om Chavela Vargas och om oss. Vi speglar oss i denna kvinnas liv, en av Mexikos mest kända sångerskor genom tiderna; emblematisk flata, mytomspunnen, död och återuppstånden för att mot slutet av sitt liv sjunga la llorona och andra kända sånger ständigt flankerad av Pedro Almodovar. När Chavela Vargas slår ut med armarna blir vi alla en del av hennes familj.
Text av America Vera Zavala
“Likväl har jag en kultur för jag deltar i skapandet av ytterligare en kultur, en ny berättelser som förklarar världen och vårt deltagande i den, ett nytt värdesystem av bilder och symboler som förbinder oss med varandra och med planeten. Jag är ett knådande, ett enande och ett ihopbakande” Gloria E. Anzaldúa
Regi/koreografi Paloma Madrid, Manus America Vera Zavala
På scen, Nasreen Aljanabi Larsson, Monica Albornoz, Jane Monique Umutoni, Sofia Castro
Scenografi och kostym Valeria Montti Colque, Ljusdesign Lina Färje, Musik Sarasvati Shrestha och Sofia Castro
Like a hawk stealing for the prey
är ett sätt att förmedla koreografi och dans. Jag har tillsammans med ett konstnärligt team bestående av Julia Peirone verksam som konstnär och huvudsakligen med fotografi, Rebecca Chentinell koreografisk konstnär verksam som dansare, koreograf och curator, Fredrik Quiñones danskonstnär, Anna Padilla dokumentärfilmare, Emmy Astbury producent och Amanda Larsson konstnär skapat fotoutställningen, installationen samtalet och katalogen-Like a hawk sterling for the prey och One hair to rule dem all.
– jag kammar, borstar och delar upp hårlängder i olika färger. I bakgrunden talar Krs One om hip hop och kultur, om att göra sin grej oavsett motstånd, att spränga de ramar vi fötts in i, trasslar med limpistol, flytande lim som försöker fånga varje litet hårstrå, sätta det på plats, ömsom med omsorg, ömsom med våld, i rummet studsar bell Hooks röst runt, hon mässar: “Seeing clearly that we live in a domination culture of imperialist white supremacy, capitalist patriarchy, I am compelled to see where my responsability lies”, jag hurrar högst och dansar sedan kammar jag det vita, det vita håret, klistrar fast det som en ram, som håller alla andra hår på plats. -Amanda Larsson konstnär
Under 2014 turnérade Like the hawk stealing for the prey och One hair to rule dem all med ett samtal på Fisksätra Bibliotek, Galleri Lokalrätten , Turteatern och Mediagymnasiumet i Nacka.
Paloma Madrid frös ned den levande rörelsen till lika tidlösa som tidsspecifika stillbilder (Like a hawk stealing for the prey) Örjan Abrahamsson, DN 9 december 2013
Snoppen blöder.
Se Snoppen blöder Tvillingskapet är individer och föreställningen heter Snoppen blöder som är en stor och “tjock” pågående ritual som är obligatorisk för att vi ska kunna andas. -Paloma Madrid, koreograf
-Dina höfter är obligatoriska. Sorg över den inre mannen är obligatorisk. Det ska va slut på valfrihet nu. Sorgen ska va obligatorisk. (Tvillingskapet)
Tvillingskapet är ett text- och rörelsebaserat transterapipolitiskt scenkonstprojekt. Verket undersöker kroppens sociala koreografi i relation till tid, ord och kontext. Den individuella rösten har under ca ett års tid transformerats till en djupgående duett.
Tvillingskapet är en transterapeutisk chakraritual.
Tvillingskapet är en hyllning av ett exklusivt inkluderande tvillingskap.
Tvillingskapet är en helande dansant närstudie inifrån och ut av den fysiska transkroppen. Vad den kan göra, vad den minns och hur det kan uttryckas i till exempel ett omklädningsrum, eller i en bastu, eller i ett flickrum, eller på en scen.
Intervju med Tvillingskapet från feministisk scenkonst, titta mer info kvalitetsteatern
spelas på Potatopotato i Malmö den 22 april och om du vill kika in i vår värld
Kranbilsbaletten
Beställningsverk som jag gjorde för Nacka Kommun se den
På bilden dansaren Niki Tsappos.
