Black duck – Pato negro

En dans som känns som ett öppet sår som jag bär med mig. Ett sår som heter exil, som lär mig om läkning.

Min dans tar mig till en av de torraste öknen i världen, Atacama öknen.
Som även kallas för den svarta ankan, pato negro på quechua.
Jag åker för att mina förfäder och förmödrar kommer därifrån.
Men även min relation till längtan efter en plats som jag tror tillhöra mig.

I Atacama fanns det ett tjugotal kvinnor som mellan 70 och 90‐talet sökte efter sina anhöriga.
Deras berättelse finns dokumenterat och grep tag i mig eftersom det är en del av min historia.
Kvinnornas anhöriga hade blivit dumpade av militären under diktaturen. Deras rörelser bestod av att böja sig ner och plocka upp, möjligen något som kunde tänka sig vara ben från deras anhöriga.
En rörelse som föds från hoppet.
För att återförenas med sina anhöriga och få ett avslut och en annan början.

Regi och koreografi Paloma Madrid (Swe/Chi)
Dans Ninoska Valenzuela Benavides (Chile) Paloma Madrid
Foto Elisa Torres (Chile)
Musik Carmen Lienqueo (Chile)
Redigering/klipp Petra Coppla Dahlberg (SWE)

Koreografin är producerad med stöd av Konstnärsnämnden 2019, premiär på kortfilm 2020/21

rörlig material

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s